Cyklon

Till min stora förvåning visade det sig att nyår 2012 skulle komma att bli den bästa av alla de 19 nyår som jag har upplevt. Kan inte minnas att jag skrattat så mycket på 6 månader. Det lönar sig att inte ha några förväntningar mina vänner.

På tal om förväntningar. Min tripp till paradisöarna i morgon håller på att gå utför totalt. Fick just reda på att den cyklon som nyligen skakat om hela Chennai, har tagit rak kos mot The Andamans. Vilket sammanträffande va?! Då ses vi där, igen, kära oväder (som sabbat alla mina planer de senaste dygnen).

 

Gott nytt år!

Hej vänner och gott nytt år på er!
Förlåt för dålig uppdatering. Mina senaste dygn har bestått av känslomässiga och fysiska upp och nedgångar. Har bland annat spenderat en natt på akuten – scannat hjärnan i sökandet efter inre blödningar.
En sak som förblir ett mysterium är mitt huvuds komplexitet. Den är, å ena sidan, min absolut största tillgång, starkaste resurs. Men, å andra sidan, mitt svagaste organ på kroppen. Utan tvekan.
Suck, blir så trött. Det visade sig att det som tur var inte var en hjärnblödning. Men att ta dykcertifikatet på The Andaman Islands (vilka jag åker till om två dagar) kan jag bara glömma.
I <3 my life! Bortkastade pengar och massmord på förväntningar. SUPER!
Men men, finns inte mycket att göra åt detta just nu. Och det är ju trots allt nyår! Jag och min vän Theresa (som jag bott med de senaste veckorna) skall göra det bästa av situationen (vara fast i en stad vars alla klubbar stänger 11.30). Det blir Persisk middag och lite live music. Och ja, jag ser fram emot ett nytt år. Ny start, på något nytt. Hoppas jag.

Dan före dan före dopparedan

Fråga: ”Vad hade du för förväntningar på Indien?”

Svar:
Hum, svår fråga. Om jag skall vara ärlig hade jag nog inte byggt upp några förväntningar på Indien som land. Som jag nämnde tidigare var Indien inte min ”första prioritering” precis. Jag levde mitt liv i Sverige utan en tanke på min kommande Indienflytt tills jag stod på flygplatsen i Chennai. Detta var ett medvetet val eftersom jag ville njuta av sommaren i Sverige och inte liva på två platser samtidigt. Planen var att bygga mitt liv här nere på plats, och inte bygga upp rädslor/förväntningar i förväg.
Jag hade däremot förväntningar på denna tid och vad den skulle ge mig. Insikter, tolerans, lärdom, förståelse, ”inre styrka” med mera. Och ja, på så vis fanns det väl en viss förväntning på landet i sig, eftersom jag förväntade mig att Indien skulle ”tillåta” dessa ”förändringar” på ett annat plan än vad Sverige skulle göra. Känns som jag pratar i gåtor nu. Det jag menar är att jag hade en förväntning på att det skulle bli lättare för mig att utveckla dessa kunskaper i Indien än om jag stannat kvar i min vanliga miljö.

Jul i Chennai

Varför Indien?

Fråga:
”Vad fick dig att åka just till Indien? Har du varit i Indien förut?”

Svar:
Ja, jag var i Indien år 2009 med familjen. Efter den resan var jag helt på det klara med att jag inte tänkte återvända hit. Jag var tacksam över den lilla inblick jag hade fått, men det fanns inget där (i det jag såg) som drog i mig.
Så, att det blev Indien, av alla länder, som jag två år senare flyttar till är för mig än idag oförståeligt. Det var faktiskt ett slumpmässigt val. Rättare sagt, en impuls. Jag bestämde mig för att hålla tiden efter gymnasiet helt öppen, för att just kunna hoppa på det som kom emot mig. Och så fick jag detta erbjudande några veckor innan studenten. Jag tänkte inte igenom det så noga. Läste inget om staden (Chennai) som jag skulle komma att flytta till. Jag bara ”hoppade på tåget” så som man brukar säga.

Isac och jag, 2009, Verkala (Kerala). Jag kan ju säga så mycket som att det var betydligt mer lättsamt att upptäcka Indien vid sida (ovanpå?) denna krabat. Högst älskade och mycket saknade broder.

4:de avent

Stjärnorna var knappt synbara på himmelen, bakom det permanent gråa täcke av förorenad luft, som vilar över Chennai. Ändå fann jag nöje i att ligga på takterrassen och drömma mig bort, så som så många kvällar förr. Det är enbart om nätterna klimatet tillåter något sådant, då det är för hett under dagarna. Desto härligare blir upplevelsen om kvällarna. I kontrast till den kvävda AC-luften, upplevs även den disigaste avgasbris från Chennais East Coast Road (ECR), frisk och uppfriskande.

Till och med det brusande ljudet från havet lockade till ro och stillsamhet. Ett ljud som jag idag, i vanliga fall, enbart skulle koppla till: oändliga skugglösa stränder, våldsamma vågor som spolar upp sopor och illaluktande slam, och som tar med sig högar av avföring från stadens fattiga. Ljudet skulle hänvisa till: herrelösa hundar och vilda kor, karlar församlade under tält, spelandes kort och drickandes alkohol. Tält för män, och bara män. Långa och genomträngande blickar.

Men såhär på distans, bortkopplad från verkligheten, trygg och avslappnad som jag var, kunde jag meditera bort alla dessa associationer. För att i stället drömma mig bort. Långt bort. Till en renare, rättvisare och tryggare värld. Där djur- tillåts att vara djur, natur- vara natur och sist men inte minst: människor – vara människor.

Frågor och svar

Min kompis håller på att skriva ett reportage om min Indienresa Hon har därför ”internetintervjuat” mig (skickat frågor som jag besvarat). På grund av skrivtorka kommer jag att publicera mina svar här, till och från.

Fråga:
”Varför ville du åka utomlands efter gymnasiet?”

Svar:
Helst av allt hade jag velat fortsätta med studierna direkt efter studenten. Men jag var medveten om hur viktigt det var för mig att ta en paus. Att vänta ut denna tid (pausen) med lite ströjobb/resor hit och dit var aldrig ett alternativ. Målet var att vara produktiv under en ickeproduktiv tid. Och vad är då inte mer lärorikt/utmanande än att upptäcka och lära känna ett helt främmande land på djupet, långt borta hemifrån? Jag ville utmana mig själv. Lära mig hur livet kan se ut på andra sidan jorden. Se och uppleva det, som jag under tolv år läst om, i praktiken.

Tre av mina absoluta favoriter, i en och samma underbar bild. Kärlek till er

Åter välkomna

Hur lång tid tog det? En vecka kanske – innan jag tog mitt förnuft till fånga. Eller kanske rättare sagt tvärt om. Kastade mitt förnuft i papperskorgen. Vad det nu än beror på – jag är tillbaka!
Jag förklarade i mitt föregående inlägg hur jag ämnade börja skriva ”på riktigt”, använda ärliga ord och sanna meningar. Skriva för mig själv, och inte en publik.
Idag vågar jag knappt erkänna för mig själv hur kolossalt dåligt projektet har gått. En vecka har passerat – och hittills inte ett endaste vettigt ord nedskrivet på pappret.
Det var inte min fantasi det var fel på. Jag har minst tre romaner i mitt huvud som bara väntar på att bli nedskrivna. Det var ambitionen som kom att bli den svikande faktorn.
Och så plötsligt kom jag i underfund med hur oförståeligt underlig mänskligheten är. Hur kan det komma sig att jag endast blir motiverad nog att skriva, då min omgivning dömer mina ord? Plötsligt fann jag det löjligt, för att inte säga meningslöst, att slösa tid på skrivandet. Det fanns ju ingen där ute som tyckte till om mina iakttagelser.

Nej, logiskt är det inte.  Men här är jag. Och ni är för alltid, som alltid, välkomna att tycka till om det ni läser.

Hörs snart!

Tack och adjö tills vidare

Kära vänner, bekanta, främlingar. Jag ber här och nu om att få tacka för ert fina stöd och starka ickenärvarande närvaro under hela denna resas gång. Jag vill även passa på att tacka för mig. Jag har nämligen kommit till en revolutionerande vändpunkt i mitt liv där jag insett att jag inte längre har fantasi eller ork till att lista ut vad folk vill läsa om. Därför skall jag här och nu sluta skriva för andra och i stället fokusera på… mig själv. Visst låter det inspirerande? Nej, ärligt talat nu. Jag skall börja lyssna till mina ”inre ord”, för att komma i underfund med vad jag egentligen vill skriva om.

Om möjligt är allt detta enbart en kortvarig identitetskris. I så fall kommer jag återvända till er undsättning.

I annat fall, till mina vänner, jag har även tagit en liten paus från facebook (antagligen inte särskilt långvarig sådan, men ändå). Jag nås därför tills vidare antingen på min e-mail eller på det gamla hederliga sättet, via brevpost.

Jag är tillbaka i Sverige natten mellan den 18 och 19 januari. Tills vidare önskar jag er alla en härlig julefrid och allt gott som hör därtill.

Stor kram till er alla

Dagens gova:

Till min mor och far som jag beundrar sa.