Ännu ett sådant här meningslöst inlägg. Ni får ha tålamod med mig. Har så många bra idéer på vad jag vill skriva om. Men jag tar mig aldrig orken att faktiskt göra det. Så till dess får ni nöja er med detta:
Har äntligen börjat få in lite rutiner här i Indien. De långa och händelselösa dagarna är nu passé.
Min dag börjar med en morgonpromenad/joggingrunda på den enda trottoaren i hela Chennai, som av en händelse sträcker sig längst med kusten (för en gång skull är det inte motigt att motionera). Därefter blir det frukost, lämning av barn på dagis, hem för en kopp kaffe. Kl. 10 startar min yogalektion och därefter blir det lunch. Eftermiddagarna är än så länga mer eller mindre fria (bortsett från hämtning av barn på dagis). Men om två veckor startar min termin på British Council. Efter det kommer jag även vara uppbokad under veckodagar mellan 7 och 10 på kvällarna.
Nu skall jag bege mig till yogan. Därefter ska jag och Kristin (mamman i familjen som jag bor hos) ta oss in till staden för möte med en välgörenhetsorganisation. Vad jag förstår motsvarar de Greenpeace och kämpar för klimat och miljö i Indien (jag hoppas att du läser detta Lorentz).
Jag förstår om ni inte förstår. ”Det måste finnas viktigare utmaningar att ta tag i, här i Indien”. Men jag skall säga er, nerskräpningen och utsläppen är inte att leka med här nere. Det hotar inte bara vår jord, även människorna drabbas (främst de fattiga). Jag lägger gärna mina eftermiddagar på att hjälpa till med utbildning och så vidare. Denna organisation åker tydligen ofta runt till byar med olika projekt. Det kan nog bli spännande.
Jag har dessutom kontakt med ett nytt barnhem. Får se vad det leder till. Det sket sig totalt med det barnhemmet som jag hade ”skrivit kontrakt” med. Så vågar inte ta ut glädjen i förskott.
På återseende,
Tania
