Är extremt lycklig. Idag har allt bara flytigt på oförskämt bra. För det första är min kamera beställd! Det blev en 550D Canon. Har under de senaste dagarna haft en personlig coach (killen som ska hålla i den fotoworkshopen på lördag) kring val av kamera samt allt runtomkring (försäkringar, garantier, kostnader, frakt osv.). Det visade sig ligga en hel vetenskap bakom ett enkelt inköp av en kamera. På fredag kommer kameran, och jag är så exalterad!
Jag har dessutom haft ett underbart möte med två fantastiska människor från en av de bästa välgörenhetsorganisationerna jag någonsin stött på. Fick idag lära känna en ny sida av Indien. En sida jag aldrig sett förut. Efter ett långt möte då de pressenterat alla deras extremt intressanta projekt bestämde vi oss för att jag skulle höra av mig under veckan och att de skall ta mig till en av de byar som de har verksamhet i. De önskade egentligen att jag skulle ta en administrativ uppgift. Likt en sekreterare; granska dokument, underskrifter och avtal mm. Detta är vad jag helst av att skulle vilja göra. Men Crenieo (som de heter) är en för stor och seriös organisation. Min engelska håller inte standarden. Därför bad jag om att få börja med ett praktiskt arbete ”ute på fälten”.
Så, av den anledningen ska jag nu få åka med och besöka en bergsby för att ”förbereda mig” mentalt inför mina kommande arbetspass (som kommer att vara i upp till några veckor). De varnade mig, jobbet är tydligen extremt tufft. Isolerat (speciellt som tjej) och väldigt ensamt. Bergsbyarna som de håller till i är väldigt fattiga och omfattar enbart Indiens urbefolkning. En befolkning som lever på uråldrigt vis med uråldrig tradition och livsåskådning.
De berättade om en student från Europa som hade åkt till en av byarna för att jobba som volontär. Det första hon ser är ett svältande flickebarn på gatan. Volontären hamnade i ett chocktillstånd och höll sig därefter inlåst på rummet under två dygn, tills hon fick åka hem. Misären är med andra ord påtaglig. Men mycket riktigt, många av byarna råkar ligga i närheten av olika kemiska fabriker och odlingar som förgiftar grundvattnet och sprider sjukdomar. Sambanden mellan den extrema fattigdomen och det kaffe ni drack i morse går inte att blunda för. Jag skall möta dem, ta bilder och sprida vidare mina upplevelser. Vad annars kan jag göra?
