Frustrationer kring facebook:

1) Får mig att känna mig gammal. Väldigt gammal. För visst är det ändå ett ålderstecken då man under den senaste tiden har varit med ”wanted” på hotmail än på facebook?

2) Det finns alltid en grupp av mina vänner som ständigt sänder ut dessa meningslösa kedjenotiser. (Ingen nämnd ingen klämd). MEN om inte ni slutar med dessa småbarnsfasoner kommer jag STARKT överväga att ta bort er från mina vänner.

3) Sist men inte minst: Dessa ”visdomsord” på engelska fortsätter spridas över hela FB. Snälla rara vänner, skona mig! Jag vill inte behöva läsa era dumma punchlines som är direkt tagna från en dålig R&B låt, som i sin tur misslyckats något kolossalt med budskapet.

Och för er som undrar – Nej jag är inte bitter. Bara jävligt trött på att vara sjuk.

Och kanske är jag lite av en hypokondiker

Sängliggande med jordens förskyllning/influensa. Symtom av hypokondri, då man läser om denguefeber i dagstidningen. Usch, det var onödigt. Det finns nackdelar med massmedia. Somliga saker vill man bara inte veta. Censursamhälle när den är som bäst!

I morgon startar engelskakursen på British Council. Mina desperata försök av att bli frisk har passerat det sunda. Har testet flera olika (somliga mindre trevliga) kurer idag. Allt från hettsätning av vitlök- till homeopatiska sockerpiller. Om inta jag blir frisk över natten så jävlar!

Om jag hade sett mig själv idag för 5 år sedan hade jag med all sannolikhet hamnat i chocktillstånd. Så desperat över att få studera?! Det är ju nästan löjligt.

Med dessa ord, God natt Chennai och snart även Stockholm

Vet inte riktigt varför, men jag kände plötsligt för att dela med mig av denna bild. Ett fynd jag gjorde i Pulicat. Om ni precis satt och åt middag och nu känner ett sting av irritation… var överseende! Jag valde faktiskt att inte publicera bilderna som även visar de djur som så gladeligt kalasar på kossan. De hade storfest. Allt från hundar till mindre djur som fåglar, flugor och ja.. de där vita larverna. Sov sött

Jag lovar, jag ska sluta lova

Nejnejnej! Jag bröt just mitt löfte och tog ett glas rött på takterrassen. Uschanimej, detta var inte bra. Jag som hade klarat mig en hel månad utan en endaste droppe. Och så detta! Det jobbiga är att nu är kyskhetslöftet brutet, min stolthet är trampad på. Detta betyder att jag kommer ha betydligt lättare för att tacka ja till en svalkande öl om kvällarna. Hoppas, vid kungens högra sinka, att så inte blir fallet och att detta (vinet) inte blir till en vana. Det finns det nog ifs ingen större risk för, äkta franskt vin är inget man hittar varje dag i en stad som Chennai.

Men åh vad gott det var. För gott. Stackars mig!

Min bortförklaring var dålig. ”Ibland måste man också njuta av livet”. Och ja, det är bara ytterligare en av alla dåliga ursäkter. Den försvarar inte en enda droppe alkohol, men den förklarar. För sanningen är att det stämmer. Mitt i all elände måste man ibland stanna upp och försöka njuta lite. Så som denna kille verkar göra. Att surfa är att leva livet. Susa fram i havets former. Glida med vågornas kraft.

En vacker dag skall jag lära mig att surfa.  Det är mitt nästa löfte.

Dagens lösning, morgondagens problem

Efter mycket bråk och 2250 rupie fattigare har jag nu fått tillbaka min dator. Nu får vi bara hålla tummarna för att det håller sig tills det att jag kommit hem till Sverige igen. Jag vågar tyvärr inte ta ut någon seger i förskott, sist höll den under en halv dag. Men här i Indien kan man inte vara pessimistisk. Realistisk.