På andra sidan solsidan

Tack till alla ni som följt mig genom min resa. Det har varit fantastiskt på många sätt och vis. Tufft, men otroligt lärorikt.
Att komma hem till Stockholm känns lite både och. Jag har en hel del att ta tag i och organisera upp i mitt liv. Saker jag inte behövt tampas med i Indien. Även det spännande. Men att det är tufft skall jag inte sticka under stolen med. Jag lämnade Sverige mitt i en omvälvande tid, och att saker och ting inte faller på plats av sig själva är ingen större nyhet.
Jag kommer inte att uppdatera denna blogg men väljer att inte radera den med tanke på att jag kommer att skriva här, vid nästa längre utlandsresa. Som förhoppningsvis inte är allt för långt borta.

Tills vidare,
Adjö

Allt grönt

Efter en lång flygresa är jag äntligen framme i mitt hemland. Barndomsstad. Favorithus.
Eftermiddagen har spenderats med två av de absolut högs saknade, mor och lillebror. Och trots att hela mitt bagage är ute på vift någonstans i Europa. Och trots att kylan biter hårt, trots de lager av ylle som jag försökt gömma mig bakom. Och trots att det var bäcksvart vid 4 tiden i eftermiddags. Och trots att jag inte sovit en blund på mer än 48 timmar. Trots allt det där, känns det förvånansvärt bra. Oroväckande bra. Underbart bra.
Dags för nya projekt och planer. Och jag är så redo man kan bli!

Färg, sol och värme

Tog nyss avsked av en av mina absolut närmaste vänner. Vill inte se det som ett avsked. Men denna fantastiska kvinna har hela värden som hennes, och hennes familjs, hem. Chansen att vi kommer att befinna oss i samma världsdel de närmaste 7 år är inte så stor.

Om jag hade fått tagit med en sak från Indien till Sverige, hade hon stått högst på listan. Utan tvekan. Min sinnliga, färgstarka vän, Friederike.

Sista natten i Chennai

 

Sista natten i Chennai. Spenderad med en flaska indiskt vin, ”familj” och vänner. Tre glas, och mina nerver är fortfarande tre meter ovanför mitt huvud.

Önskar jag hade kapacitet att skriva ett sammanfattande inlägg om alla mina nya kunskaper och erfarenheter jag har samlat på mig här nere. För det är en del. Långt mycket mer än vad jag har delat med mig här på bloggen. Ja, jag erkänner. Jag har inte varit ärlig, bara ärlig, i alla inlägg.
Men sanningen, bara sanningen, hade i 9 av 10 fall inte intresserat er. Och det är kanske just det som avskräcker mig mest. Att inte bli förstådd, på grund av uteblivet intresse. Intresse för det annorlunda, det främmande.

Jag talar i gåtor. Och många av dem är skrivna av Alkoholen. (Efter 6 månader i Indien krävs inte allt för mycket för att få orden att famla).
Men, styrkan kanske kommer. När vi minst anar det. För förr eller senare kommer jag skriva om det. Frågan blir bara var? När?

Syndrom på vad?

Drömde en sådan underlig dröm i natt om att jag var utsänd som spion för att granska Sverigedemokraternas inblandning i kriminella nynazistiska ungdomsförlag. Vaknade av ett ryck då mig hemliga kollega dog på ett misstänksamt sätt… Det är helt klart något fel med mig.

På tal om det, här kommer en grym krönika om dagens syn på klassamhället;

http://efterarbetet.etc.se/kronika/invandrartourettes

 

7 dagar till hemfärd!

 

Om exakt en vecka befinner jag mig i Stockholm. Den genomträngande längtan som jag känt de senaste 5 månaderna verkar ha flugit bort med vinden. Just nu är jag bara orolig. Det känns som att jag har den tuffaste biten framför mig. Och det är jag inte säker på att jag skulle orka med. Det är inte så att jag inte är redo att lämna Chennai – jag har aldrig varit såhär redo. Det är bara självaste hemkomsten som avskräcker mig.

Suck, varför skall detta komma just nu? Så jävla typiskt mig.

Mer om The Andamans:

På dag nr.1 träffade jag två gamla kompisar från Sverige. Jag hade blivit informerad om att de skulle befinna sig i Indien över vintermånaderna. Men hur stor är chansen att vi skulle befinna oss på samma ö, samma restaurang, samma kväll – i ett land med 300 miljoner invånare?

Många frukostar, upptäcktsfärder och pratstunder senare, kan jag utan den minsta tvekan utnämna dem till det bästa ressällskapet man kan tänka sig.

Visit at the barber shop

En mycket efterlangtad klippning. Kanner mig som en ny manniska. Typ.

Paradiset i himmelen

 

 

The Andaman Islands. Stället där alla falska klyschor om Indien – blir sanna. Kan ni minnas den där bilden man hade om Indien som barn? Innan man hade fått höra om överbefolkning, miljökatastrofer, förorenade miljonstäder, gatubarn och extrem fattigdom. Den bilden, så som Walt Disney målade upp i Djungelboken, har under mina 10 senaste dagar blivit sanning, för första gången under mina snart 6 gångna månader i detta land.
Jag har snorklat och dykt bland delfiner och fantastiska fiskar i ett ändlöst vackert hav.
Vandrat djupt in i djungeln, bestående av hundratals år gammal urskog. (80% av Andamanernas skog är urskog. Sveriges ligger någon stans runt 1%).
Paddlat kanot i öarnas djupaste floder, fyllda av saltvattenskrokodiler.
Ridit elefant i djungeln.
Ätit de mest fantastiska havsrätter.
Kyssts med en mörk skönhet på en strand under stjärnfall och fullmånens sken.
Upplevt inlandet – små vackra byar – via moppe, cykel och till fots.
Funnit öde, kritvita stränder (de hörde nog snarare till Thailands klyschor).

Att hädan efter återvända till Chennai var inget annat än ren och skär plåga. Chennai verkar idag ännu ett snäpp hemskare än vad den gjorde för 10 dagar sedan. Något jag aldrig kunde tänka mig ens var möjligt.

Kärleksatack på familj & vänner

God kväll!
Jag vill här och med förbereda er på att denna blogg kommer inte att uppdateras under de närmaste 10 dagar. Jag kommer befinna mig på The Andaman Islands, vilka är världens näst isolerade plats. Ingen täckning, så att ta med mig datorn känns rent ut sagt onödigt.

Jag älskar er. Kära familj, vänner och bekanta.

Så, nu var det sagt. Bara i fall att. Om det råkar hända att jag blir uppäten av saltvattenkrokodilerna. Eller varför inte av de kannibalviserade urinvånarna på ön. Man kan aldrig vara nog säker. Speciellt inte om man har en tidens att ta det osäkra före det säkra. Men någon dykning blir det iaf inte. Så hajarna och vattenormarna är ute ur leken.

Ha en fin start på det nya året, så ses vi snart